Våld i ungas relationer
Våld i nära relation kan börja redan i de tidiga tonåren. Det är mycket viktigt att vuxna snabbt reagerar och gör vad de kan för att hjälpa barnet. Du som närstående kan spela en mycket viktigt roll för att barnet ska ta sig ur relationen.
Ungdomarna är ofta väl medvetna om att relationen inte är bra, ibland kanske de själva beskriver den som ”destruktiv”. Få ser dock sig själva som utsatta och förstår inte heller att vad de uppfattar är destruktivt faktiskt är brottsligt.
För tonåringar kan det kännas pinsamt eller skamfyllt att ha hamnat i en jobbig situation. De känner att de är stora nu och ska kunna klara sig själva och drar sig från att ”belasta” sina föräldrar. Det kan vara svårt att berätta att man blivit utsatt för fysiskt och psykiskt våld, och sexuellt våld är ännu svårare. Personer som blir kontrollerade kan också försvara sin partner och vara mycket duktiga på att komma med undanflykter och förklaringar.
En ung person som går in i sin första romantiska relation kanske inte riktigt vet hur det ska vara. Destruktiviteten romantiseras, och både vänner och de brottsutsatta kan tänka att ”hen är så svartsjuk och kontrollerande för hen älskar sin partner så mycket”.
Precis som för vuxna så kan det vara väldigt svårt för ungdomar att ta sig ur ett kontrollerande förhållande. Förövaren finns ofta i skolan, nära hela tiden, och kan vara mycket hotfull.
När ett barn hamnar i en kontrollerande relation kan detta visa sig genom att hen blir spänd, orolig och passiv. En ungdom som tidigare varit glad och initiativtagande måste istället hela tiden förhålla sig till sin kontrollerande partner. Plötsligt tillåts inte barnet att umgås med vänner, och hen måste finnas tillgänglig på telefonen hela tiden. Barnet kanske kommer hem med blåmärken som den bortförklarar som idrottsskador.
Som närstående behöver du vara uppmärksam på ett sådant förändrat beteende och följa magkänslan. Tala med barnet om hur sunda relationer är, se till att hemmet är en trygg plats där hen kan komma bort från kontrollen.
Du kan försöka ställa frågor till barnet om hur relationen är, till exempel ”Hur känns det för dig när hen gör si eller så?” eller ”Jag märker att hen skriver till dig hela tiden. Det verkar stressa dig vilket jag kan förstå, hur blir hen om du inte svarar på en gång?”
Tonåringen kanske inte alls svarar på din frågor, men hen hör dig och kommer själv fundera på svaren, vilket är minst lika viktigt. Det är viktigt att du vågar ställa dessa frågor!
Det finns många ungdomsverksamheter som riktar sig till barn – uppmuntra barnet att ta direkt kontakt med dessa. De känner ofta att det är lättare att först öppna upp sig för någon annan, innan de talar med en anhörig vuxen eller känner att de har mod att lämna relationen. Till exempel finns vi på Brottsofferjouren som stöd. Hos oss kan barnet få stöd gratis och anonymt om hen vill.
