Anhörig till brottsutsatt

Som anhörig eller annan närstående kan du vara viktig för någon som utsatts för brott. Du kan bidra med trygghet i en svår och stressfylld situation. Du kan vara ett stöd och hjälpa till att sortera i känslor, ordna med praktiska saker och skaffa viktig kunskap.

Samtidigt kan det vara lätt att glömma bort sig själv som anhörig. Har du ställt frågan till dig själv – vad behöver jag? Uppmärksamma dig själv på hur du mår och påverkas av situationen. Behöver du i din tur stöd från en vän eller släkting eller kanske professionellt stöd?

Brottsofferjouren möter många anhöriga till personer som utsatts för brott. Vi vet att många anhöriga själva kan behöva stöd för att orka. Det kan vara svårt att stå vid sidan om och se någon man bryr sig om vara rädd eller känna sig otrygg efter att ha utsatts för brott, under en polisutredning eller inför en rättegång. Tveka därför inte att själv söka stöd om du behöver.

Anhöriga är värdefulla

Vår erfarenhet är att närstående kan vara värdefulla för den som utsatts för brott. Här är några saker som vi sett är viktiga.

Fråga, lyssna och bunkra upp med tålamod

Fråga och ta dig tid att lyssna på vad den utsatta berättar. Ställ följdfrågor. Visa att du bryr dig och att du finns där. Ifrågasätt inte din närståendes upplevelse och försök att inte ifrågasätta eller skuldbelägga upplevelsen. Var tydlig med att det som hänt inte är hens fel. Skulden ligger alltid hos förövaren.

Avsätt tid och låt tystnaden ta plats – många kan behöva betänketid. Försök att undvika att komma med lösningar, fråga hellre om din anhöriga har några egna förslag på saker som kan göra att livet känns lättare.

Det går inte att säga hur länge din anhöriga kommer att må dåligt över det som hänt och behöva ditt stöd. Det är olika för olika personer. Tankarna och känslorna kan dessutom komma och gå. Därför är du viktig genom hela den process som din närstående går igenom.

Vår erfarenhet på Brottsofferjouren är att de allra flesta börjar må bättre efter ha gått igenom en tuff period. Tilliten till samhället och andra människor brukar komma tillbaka. Rädslan bleknar. Den förlamande känslan som kan finnas där övergår i ett aktivt agerande. Ett stöd från omgivningen är en viktig pusselbit i att må bättre.

Utgå från den närståendes behov

Många tycker att det känns svårt att vara ett bra stöd till en närstående och funderar mycket kring sin egen roll. Gör jag för lite eller för mycket? Ställer jag rätt frågor? Kan jag göra saker värre? Borde jag ge utrymme? Hur tar jag kontakt?

För att hitta balansen i sitt stöd är det viktigt att du utgår från det som din anhöriga behöver. Ställ frågan: vad behöver du från mig och hur kan jag hjälpa dig? Det är ofta de små meningarna som får stor betydelse.

”Jag går sönder av att se min dotter må så dåligt, och snart är det rättegång. Vad ska jag göra?”

Hjälp till självhjälp

Det är lätt att vilja hjälpa en närstående i kris med alla möjliga sysslor, som att handla, städa och leta upp information om rättsprocessen.

Även om det förstås görs i all välmening finns en risk att man hjälper till för mycket. Det kan skapa passivitet hos den som utsatts för brott. Många utsatta känner sig stärkta när de klarar av att göra enkla uppgifter i vardagen. Det kan vara viktiga steg tillbaka och ett sätt att återta kontrollen över livet.

Försök hitta en balans mellan att hjälpa till men inte för mycket. Här kan ni till exempel göra en lista på sådant som din anhöriga gör i vardagen och tillsammans bestämma vad hen behöver hjälp med och vad hen kan klara själv. Gå gärna igenom listan med jämna mellanrum för att se om det blir fler och fler saker som din anhöriga klarar av eller orkar med.

Ett sätt att tänka kan vara att försöka ge hjälp till självhjälp. Att gå bredvid, snarare än steget före.

Stå stadigt kvar

Berätta att du kommer att finnas kvar även om den utsatta inte vill prata om det som hänt. Om den utsatta drar sig undan och isolerar sig, fortsätt att bjuda in till kontakt. Inge trygghet och visa att du finns där oavsett.

Ordna med mer hjälp om det behövs

Var uppmärksam på hur den utsatta mår efter brottet. Om det har gått en längre tid och du märker att hen fortfarande mår dåligt – sök hjälp och stöd från stödorganisationer eller professionellt psykologiskt stöd, till exempel på vårdcentralen.

Många som utsätts för brott har rätt till stöd via olika försäkringar. Det kan till exempel vara rätt till krisstöd i hemförsäkringen, via facket eller jobbet. Det kan vara värt att kolla upp.

Närstående till barn som utsatts för brott

Precis som vuxna så drabbas många barn av brott, direkt som brottsoffer eller indirekt som vittne eller som anhörig till en brottsutsatt eller förövare. Barn är alla under 18 år.

För att barn ska kunna hantera det obehag som kommer med brottet så behöver de hjälp av trygga vuxna. Men det kan vara svårt att veta hur du stöttar och hjälper ett barn på bästa sätt. Det händer att föräldrar vill skydda sitt barn genom att begränsa utetider eller inte låta barnen röra sig lika fritt som tidigare. Detta kan barnen uppfatta som en dubbel utsatthet – att först bli brottsutsatt och sedan också begränsad.

Barnet behöver istället ordentlig hjälp att inse att hen inte bär någon skuld eller ansvar för det som inträffat. Hen behöver också hjälp med att känna trygghet och tillit igen och stärka sin självkänsla. Att få sätta ord på sina känslor, tankar, och erfarenheter är viktigt för oss alla. Det är något du som närstående kan behöva hjälpa barnet med.

Barn drabbas främst av ungdomsbrottslighet, som stöld och mobbning, men även av brott där vuxna är förövarna.

När familjen blir utsatt för ett brott, till exempel inbrott, trakasserier, eller en bilolycka orsakad av vårdslöshet i trafiken, så blir även barnet brottsutsatt och behöver hantera ett eventuellt trauma.

Många brott som drabbar barn idag sker på nätet. Oavsett var brotten sker så gäller samma lagar som överallt i samhället. Hot, trakasserier, diskriminering eller övergrepp är allvarliga brott oavsett om de sker på internet eller i verkliga livet. Det är viktigt att närstående har förståelse och kunskap om barnens närvaro i sociala medier, där en stor del av barnens liv utspelar sig och där även förövare finns.

”Det betydde mycket att även jag, som anhörig till ett brottsoffer, kunde få stöd.”

Barns reaktioner på kris och brott

Brott kan upplevas svårare för vissa än vad det gör för andra, detta gäller även hos barn. Det är vanligt att även mindre allvarliga brott kan upplevas som mycket traumatiska för barn. Både barn och vuxna känner ofta skuld och ansvar för det som hänt, trots att det är förövaren som är ansvarig.

Här är några olika exempel på hur barn kan reagera på trauma:

• Barnet varvar lek med att vara ledsen. Barn har en förmåga att hålla ifrån sig stark emotionell smärta och kan därför snabbt växla mellan att leka lite och sedan bli ledsna igen.
• Barnet kan få gråtattacker och aggressiva utbrott eftersom hen inte vet hur hen ska uttrycka sig. Bekräfta barnets känslor och lugna barnet. Förklara att det är helt okej att vara ledsen och arg över vad som hänt.
• Barnet verkar inte påverkat alls. Om barnet inte verkar oroad alls över händelsen, så kan det såklart vara så att hen inte är det heller. Men det kan också vara en uppskjuten läkeprocess från barnets sida. Reaktionerna kan komma senare.
• Barnet regredierar. Regression innebär att barnet börjar gå tillbaka i sin utveckling, och kan drabba både ungdomar och yngre barn.
• Barnet tjatar. Barn lär sig och förstår saker genom upprepning, därför kan du behöva förklara många gånger om vad som skedde vid inbrottet eller hur polisen arbetar. Visa tålamod.
• Barnet känner ångest, sorg och oro som inte går över. Stressen över att bli utsatt för brott och att barnet har svårt att hantera denna stress blir också det svåraste för närstående att hantera. Många barn får mardrömmar och sover dåligt och får svårt att koncentrera sig. Stress kan också ge rent fysiska reaktioner som ont i magen, huvudvärk eller panikångest. Förklara för barnet att det är helt normalt – det är normala reaktioner på onormala situationer.
• Barnet vill inte prata om vad som har hänt. Vissa barn döljer att de mår dåligt och ibland kanske det inte syns eller märks utåt. Respektera att barnet inte vill prata. Försök istället att inge trygghet, och visa att du finns där för barnet oavsett. Du kan också informera barnet om att det finns många olika hjälpinsatser som vänder sig till unga. Kanske känner hen att det är lättare att berätta för någon annan om vad som har hänt först.
• Barnet hittar själv lösningar. När barnet själv hittar positiva lösningar för att må bättre så ska detta uppmuntras! Det kan vara att barnet själv berättar om händelsen för vänner, är ute och leker eller tränar och gör saker som hen mår bra av.